RedLegends I am Canuck

SVENSK UTSTÄLLNINGS CHAMPION
NORSK VETERAN VINNARE 2023
NORDISK VETERAN VINNARE 2023
NORSK JUBILEUMS VETERAN VINNARE 2023

2014.10.05

HD C/D ED 0
HD B (Fransk avläsning)

Hjärta U.A Öga U.A HFH-B Normal

Sagan om Canuck,

När man är hund nörd, är det väldigt lätt att snöa in på olika linjer. Vissa älskar man, medans andra inte intresserar en alls. -Engelska kenneln Jerivindi är just sådana kennel vars linjer och hundar som alltid tilltalat mig.

När jag och Daniel började diskutera här hemma om att köpa hund och jakten att hitta "den rätte" var igång, tog det inte lång tid innan jag hittade en väldigt intressant kombination som var planerad längre fram samma år. Jerivindi på ena sidan och Norska Heimer's på andra med en av (enligt mig) världens genom tiderna vackraste tikar Deca Dela, bakom. Det fanns egentligen bara ett problem. Uppfödaren till kombinationen bodde i Hastings, Ontario, Canada.

Valparna kom, valet av valp gjordes och ett par månader efter det började vår resa till Canada för att hämta hem vår nya familjemedlem. Ronneby- Stockholm, Stockholm- Reykjavik, Reykjavik- Toronto. Sen väntade ett par ljuvliga dagar i Toronto tillsammans med Daniels fars släkt. Det blev verkligen en sådan där dröm resa. Att träffa släkt man aldrig träffat förut. Sådana där människor man hade önskat man hade haft så mycket närmre. Och sen få hem vår lilla ljuvliga valp - Kurre och Stellas "lillebror"!

Cathy Smith som är kvinnan bakom RedLegends kennel, lät mig välja namn själv. Jag visste direkt att jag ville namnge han efter hans härkoms, därav Canuck. RedLegends I am Canuck.

Canuck är en fantastisk hane, som en nallebjörn ungefär. Lugn, trygg, inga kliniska besvär och hyser inget agg mot nått eller någon. Han har väl egentligen bara ett problem, ett gediget mastiff problem skulle man väl också kunna kalla det. Han är lite si och sådär på inkallning. Det brukar funka 9 gånger och den tionde travar han iväg på ett annat håll. Ja det är alltså ingen löpa amok springning jag pratar om, utan ett mer lunkande iväg precis så att man kommer ifatt han. O nej, jag är ingen sprinter direkt.
Annars är han världsbäst. Jag älskar hans nötfärgade ögon som man kan drömma sig bort i och hans lugna trygga andning. Canuck är en drömhane att äga - i alla kategorier.

Canuck har i en kull valpar efter sig på Casa Faro's kennel i Norge. Längre inlägg om det går att läsa under Casa Faro's RedLegends JR, Canucks son, avkomman vi behöll i vår kennel.

I januari 2023 började Canuck matvägra, såpass att han slutade äta helt. Canuck, som aldrig besökt veterinären förutom vid vaccination besök blev inlagt på Djursjukhuset i en dryg vecka innan det vände och han kom hem igen. Piggare, men vi har fortfarande ingen förklaring varför han slutade äta och rasade i vikt. Canuck piggade på sig och hans föralltid viftande svans viftade igen! I juli hängde han med oss till Norge och blev både Norsk Veteran Vinnare, Nordisk Veteran Vinnare och Norsk Veteran Champion. Glad och busig som fanken, så pass att han gick rakt igenom en canvas bur och skulle in i ringen när jag var inne med Tuddan. Det blev ett gott skratt både från domaren och oss andra.

Den 27 juli började Canuck åter igen påvisa avvikelser, åt inget. Visst det var mitt i sommarn och varmt. Hande det varit en inte så gammal hund så hade jag inte brytt mig så mkt och tänkte att åter dom inte idag så äter dom i morgon. Men det är ju något som händer väldigt väldigt sällan när man står med så många hundar. Då klipper dom mater direkt, typ alltid. Fredagen den 28 juli var Canuck ostabil i bakstället och inte sig själv. Jag ringde djursjukhuset och som välkomnade oss efter jag slutat jobba på eftermiddagen. Konstigt att man väljer att man inte åker direkt kanske, men pga min arbetsgivare så funkar det inte så längre. Då ska man ansöka om semester osv och jag vågar inte när det gäller det stället att sjukanmäla mig och detta kommer fram. Aldrig.

Efter jobbet åkte jag och min Canuck till djursjukhuset. Jag befarade att detta är sista resan med min bästa vän. Väl på plats så fick vi komma in och träffa veterinären som haft hand om Canuck i vintras när han låg inne. Han slirade med bakstället o jag fick hålla i honom flera gånger, precis som han fått någon 10a eller något. Vi vägde han och nu var han nere i vikt under där han var i vintras. Veterinären ansåg att dom har inga mer medel att ta till, utan med deras rekommendationer så valde vi att låta Canuck få slippa. Slippa lida. Men innan dom hittat en ven så hade dom stuckit han i alla fyra benen. Där låg han, söndertucken, nerrakad och trött. Jag grät o vad jag grät. Jag gråter nu när jag skriver hur detta gick till. Hur hela jävla dag jäveln gick till från att ha en arbetsplats där man är rädd för sin chef att man väljer att åka och jobba med en sjuk hund hemma, tills att man får avliva sin hund och dom bokstavligen sticker sönder han.

När han på pustat ut sina sista andetag så kändes det som en del av mig försvann med han. Han var min trygga punkt på så många plan. Könne min Könne, livet var vackrare med dig vid min sida.

Älskar dig och saknar dig!